Jag brukar av någon anledning bli uppringd av GfK Sverige (marknadsundersökningar) som vill att jag ställer upp i musikundersökningar. Jag inbillar mig att deras beställare är radiobolag som försöker pricka in sina lyssnare och på så sätt öka reklamintäkterna. Eftersom jag delvis är en fattig student, och mycket musikintresserad, har jag gått med på att ställa upp om jag någon gång skulle passa in i deras fokusgrupp. Varje gång de ringer får jag en massa frågor om mina radiolyssnarvanor, vilka ska bedöma om jag passar in i gruppen. Man får även frågan om man jobbar som journalist, i medieföretag eller jobbar med musik. Jag känner väl att det hela tiden har varit en balansgång att svara nej på den frågan, men 500 kronor är en flygbiljett till London så jag har strechat lite på sanningen. Mot slutet spelar de sedan upp ett medley på kanske 10 låtar och när jag sen svarar ärligt på sista frågan visar det sig att jag inte passar in för just den tänkta undersökningen. Exempel på musik som spelas: Celine Dion, Per Gessle, Sanna Nielsen och Leona Lewis, alltså typisk Rix FM-musik. Jag behöver kanske inte förklara närmare varför jag inte platsar i undersökningarna. Ärligt talat börjar jag bli lite sur på att jag inte får vara med. Hur som helst, i går ringde de igen, och då lät det så här:
GfK: Vill du med i en musikundersökning bla bla bla?
Jag: Ja, gärna, men jag vet inte om jag får vara med längre.
GfK: Varför inte?
Jag: Jag är numer själv ansluten till STIM. (joråsidu)
GfK: Vad är STIM?
Hon sa verkligen så. Hon ringer runt för att hitta folk till musikundersökningar, och hon har ingen aning om vad STIM är. Jag blev så ställd att mitt annars så väluppfostrade jag liksom klev åt sidan och den lite elakare Pillis vaknade.
De kommer inte att ringa mig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men HALLÅÅÅ Pillis, när blev du så fin i kanten!? ;-) Jag menar, radiopop - vad är det för fel på det?
På P3 brukar ju faktiskt "radiopop" t.o.m benämnas i termer av något positivt, åtminstone betydligt mer positivt än det gör om man pratar "radiopop" i kommersiell radio.
Och vi som är STIM-anslutna vet ju också lite av anledningen varför... Det är helt enkelt inte så mycket värt att hamna på den kommersiella radions rullistor, alltså om man ser till minuttaxan som STIM kopplar på till upphovsmannen... Då ger ju en spelning på SR och P3 en helt annan taxa.
Tänk att musik som många tycker om, ofta ratas, just för att många tycker om det. I nästan alla sammanhang samhället när något mäts så är "många" någonting bra, men inte inom kultur. Nej då ska det helst vara så svårt att det bara är mamma och flick-/pojkvän som tycker att det är bra. Om dom tycker egentligen inte att det är bra - dom säger det bara för att dom tycker om dig.
Nå, vad vill han nu med allt detta?
Jo jag erbjuder alla lite egenkomponerad radiopop på http://www.myspace.com/paripop
kram :-))
Det borde spelas mer Al Green i radion! Och The Emersons förståsss...
Peter,
du har verkligen flera kopplingar till just det här inlägget. Tänkte inte på det.
Du har delvis rätt, men jag kan inte låtsas att jag gillar nutida radiopop. Redan som barn föredrog jag andra årtiondens radiodängor. Jag var nog det enda barnet i lågstadieklassen som lyssnade på Animals, Johnny Cash och Bo Diddley. Men, det finns undantag så klart, jag gillar verkligen er låt Julia. Så det så!
Och kram
Skicka en kommentar