Dagens namn

Hej, jag heter Pernilla. Det sägs att jag är döpt efter min mormors pappa. Han hette Per-Alfred. Mina bröder heter också Per: Per Joakim och Per Jörgen. Jag heter Pernilla. Min mamma har humor.

När jag var liten var det nästan ingen som kallade mig vid mitt rätta namn. Hemma sa man Lillis, Lillan eller Lillen. Som jag nämnde i går var jag ett tag övertygad om att min pappa antingen inte visste, eller inte kom ihåg, mitt namn. När han inte sa Lillen kallade han mig oftast för Eva-Lena eller Fia-Lotta. Det var med kärlek i rösten, så det gjorde mig inget. Det gjorde heller ingenting eftersom jag aldrig har tyckt om mitt riktiga namn.

När jag var tjugo fick jag sen ett nytt smeknamn. Det började med att jag vann pengar på travet. Hästen som avgjorde vinsten hette Pillijano. Så då fick det bli Pillijano. Och så funkar det i Småland. Men hej, det hade kunnat vara värre. Så småningom blev Pillijano även Pillis, det var enklare så. När jag flyttade till Stockholm var jag helt enkelt Pillis. En del reagerade, och reagerar fortfarande, konstigt när jag presenterar mig som Pillis. Jag brukar säga att man vänjer sig. Mina osvenska vänner säger oftast Phillys. Det funkar också.

Sen blev Pillis även Pi. Pi känns kärleksfullt. Jag tycker mycket om det namnet. Visst, en del associerar hej vilt när det hör det... men jag bjuder på det. Mick säger Pi som i bokstaven P på engelska, det funkar också. På jobbet står det Pi på min namnskylt, trots att vi inte får använda oss av smeknamn och så har jag och Steffo en Pi-sighting-sida där vi samlar olika Pifynd.

Så sammanfattningsvis är det så här: Kalla mig gärna Pi eller Pillis. Om du orkar funkar även Pillijano. Jag funderar på att lägga till Pi till mitt namn. Då behöver jag aldrig mer säga Pernilla. Det är ju ett gubbnamn.