Dagens äntligen!

Nu är Emmerdale (Hem till gården) äntligen tillbaka. Det kan tyckas töntigt, och för all del, jag förstår varför, men det är allt annat också. Fantastisk dramatik, engelsk landsbygd, humor och förstklassiga skådisar. Jag har följt serien så länge jag kan minnas och spelar in varje dag. Visst, det händer att jag snabbspolar, men jag måste veta vad som händer. En roliga sak är att det med jämna mellanrum dyker upp nya karaktärer och att den ena faktiskt är festligare än den andre. En som är relativt ny är killen ni ser i soffan på bilden. Eli Dingle heter han och spelas av Joseph Gilgun, kanske mest känd som Woody i underbara filmen This is England. Så, gör som Anna och jag - börja följa Emmerdale.

Dagens bild

Bilden är tagen på övervåningen på en dubbeldeckare i London för ett par vintrar sen. Det är Jakobs hand till höger och min till vänster. Guuuud vad jag längtar dit just nu.

Dagens naprapat

Min naprapat heter Lars. Man kan kalla honom Napra-Lars om man vill, men ni gör ju så klart som ni vill. Jag var där i dag, låg på britsen i trosor och BH, svart, helt och rent. I morse kom jag på att jag hade en tid bokad och valde bort stringmodellen. Det känns bra när man ska klä av sig framför en relativt färsk bekantskap.

Han böjer och känner, trycker och drar i försiktiga tag. Jag ligger på sidan med en arm under, liksom långt bakom mig. Han saxar försiktigt mina ben och hänger sig med lätt tyngd över mitt ena ben som har bett mig räta upp i luften, samtidigt som han trycker ner min axel mot britsen.
Han ber mig säga till i vilka lägen det gör ont.
"Säg till om det är något som inte känns bra".

Jag vill säga som hon i reklamen som blir erbjuden ett jobb med skyhög lön och svarar nåt i stil med "det känns inte riktigt bra nu". Vet ni vilken jag menar? Hon sitter där med magont och inget i hela världen känns bra?

"Det känns inte riktigt bra nu". För det är nåt konstigt med att ha en främmande man hängande över sig på det där sättet. Man känner sig lite obekväm och utelämnad och det enda som kan få det att kännas bättre är att snegla på alla fina betygen på väggen.

Dagens fundering

Ibland stannar jag upp och funderar på vad jag vill ha sagt med min blogg. Oftast känner jag att jag har en bra balans. Här finns reflektioner, skratt och lite allvar. Men inte för mycket allvar, det är viktigt. Det här är inte en blogg där jag ständigt klagar över ryggsmärtor och ledsenhet, där jag lättar mitt hjärta på det där sättet att jag efteråt skulle kunna ångra mig eller känna mig obekväm när jag träffar någon av mina läsare. Oftast är det inte svårt, men ibland blir det en slags balansgång. Hur mycket kan jag säga utan att säga för mycket? Arbetsgivare som vet att jag söker jobb, vad tycker de om det jag skriver? Kan jag visa bilder på mig själv och mina nära och kära utan vidare? Jag svarar ja på den frågan. Men då tänker jag alltid på att det ska vara fina bilder, som verkligen representerar oss som vi är. Mina vänner ska vara precis så fina som de är i verkligheten.

En sak jag inte skriver om är vikt och utseende. Jag kan snudda vid det men skriver inga långa inlägg om sånt som skulle kunna få tjejer som min egen brorsdotter Mandy att komma på dåliga tankar. Bloggvärlden är ju oftast extremt ytlig, och jag vill inte bidrag till något som jag till stor del föraktar. Och med det inte sagt att jag är djup i min blogg, mer att jag väljer att inte skriva om smink som smakar godis och skor som kostar två månadslöner.

Än har jag inte ångrat något jag har skrivit. Jag vet att mamma och svärföräldrarna läser och jag kan se dom i ögonen utan att skämmas. Jag är uppväxt i en miljö där jag aldrig har bannats för mitt fria språk och där svordomar, vid rätt tillfälle, varit helt ok. Ändå kan jag inte riktigt leva ut det här i bloggen. Jag säger inte att jag saknar det, mer att det är en del av mig som ni inte får se. Jag tror att det har lite med Jakob att göra. Han är lite mer försiktig med offentligheten... han värnar mycket om den. Jag respekterar den fullt ut när det gäller honom, men naggar lite i kanterna när det gäller mig själv. Till exempel genom att skriva ett sånt här inlägg. Jag förmodar att ni inte skulle återkomma hit om ni tyckte att jag var fel ute.

Dagens tips

En av mina favoritfilmer är Giulietta degli spiriti, eller Julietta och andarna som den heter på svenska. Om jag inte missminner mig så var det Fellinis första film i färg. Om handlingen kan man inte säga så mycket mer än att den är en smula snurrig, mer en fantasiberättelse än något annat. I dag har ni turen att få se mitt favoritklipp från filmen. Det är tvillingarna som gör en glad gräsmattedans. Jakob och jag brukar härma dom när vi har något att fira. Håll tillgodo.

Dagens kräftfestklipp

Jag lovade ju lite bilder från gårdagens kräftfest. Här kommer istället en kort film. Ken på gitarr, Mats på bas. Vi hade mycket trevligt.

Jag var hemma runt två men kunde inte sova. Usch vad jag sover uselt när Jakob inte är hemma. Nu fixar jag med lite bilder och filmer och om inget drastiskt händer ska jag bara fixa/pulsa/städa hela dagen... eller i alla fall tills Jakob kommer hem, för efter det ska jag kramas.

Och så här såg jag ut

Dagens nej, inga kräftor till Jakob den här gången heller

I dag är det dags för kräftskiva. Det är Anna och Mats som bjuder till fest, och de passar samtidigt på att fira in den nya lägenheten. Jakob hade sett fram emot att få gå på sin första riktiga kräftskiva men som vanligt stod ödet och petade med sin käpp i hjulet. Fast för Jakob var det så klart bara kul, det var en sen spelning med Palookaville som trillade in. De är i Eksjö på den stora stadsfesten nu. De ska även kompa Sven Zetteberg, vilket var bestämt sedan tidigare, men även Pauline och Emrik Larsson. Typiskt, jag hade älskat att se Jakob spela med Pauline. Hon är så cool. Fast inget är så klart bättre än Annas kräftfester.

Har ni tur kommer det lite bilder sen.

Dagens tips

Om ni missade Morgan Allings sommarprat i somras tycker jag att ni ska besöka iTunes och ladda ner podcastversionen pronto. Jag blev rörd och samtidigt glad. Min bild av honom har förändrats totalt. Det är bra.

Foto: Mattias Ahlm/SR

Dagens förmiddag

En vanlig förmiddag på stan.

Jag åkte till min tandläkare Krister på Fältöversten. Han är bra, vet att jag haft ångest sedan besökstiden trillade ner i min brevlåda i juni. Men det är konstigt att jag aldrig lär mig... jag har ju superbra tänder. Inte ett hål och tack och hej. Fast vi bestämde att jag ska göra avgjutningar för en nattbettskena. Stress trodde han, ryggvärk trodde jag. Men jag är glad, ingen borr den här gången heller.

Givetvis firade jag med godis. Om jag nu har så himla bra tänder kan inget stoppa mig. Daim is the shit!

Fast sen ångrade jag mig och gick till Apoteket och fyllde på med tandvårdsprylar också. Man ska vara rädd om sin hälsa.

Akademibokhandeln, det är också ett slags sätt att fira. Fast min bok hade inte kommit än.

Sen gick jag till Urban Outfitters. Såg lite grejer jag kunde tänka mig att köpa, men tröttnade när jag såg att Smith's klassiska lip balm kostade 100 spänn. I samma affär fast i New Orleans köpte jag den för en tjuga förra sommaren.

Istället gick jag till HM och köpte årets första vantar. Jag menar, det gäller att vara förberedd när Raynaud kommer och hälsar på första gången varje höst.

På vägen hem ringde Jakob och sa att han behövde rör till saxofonerna. Jag hoppade av vid Mariatorget, gick till Porst musik och fixade. Inga konstigheter.

Slutligen gick jag in på biblioteket och lånade sju ljudböcker. Ljudböcker är också the shit.

Ja, det var väl allt så här långt.

Dagens dosor

Stina och jag hade inte ringt varandra innan vi möttes upp för en runda på Gröna lund i kväll.

Dagens lustigkurrar

I dag åkte mostrarna, alltså jag och Stina, med Samuel och Johanna till Gröna lund. På lördag åker de hem till Italien så man få ta till vara på stunderna. Så här såg det ut:

Här har vi dom. Stina, Johanna och Samuel.

Vilken lustig liten figur.

Ibland tog vi krampauser.

Och tog kort på oss själva i knasiga speglar.

Och så tjejen som liksom bjöd på sig själv dubbelt upp. När Miley Cyrus gjorde det blev det ramaskri i USA, nu var det så klart bara skoj.

Sen tog vi båten till Slussen, innan vi skiljdes åt... lite lagom sorgsna. Nu dröjer det flera månader tills vi ses igen.

Dagens grattis

... nej det är ingen vanlig dag för det är Antons födelsedag hurra hurra hurra!

Alltså, i dag fyller min brorson Anton, eller the Ant som jag helst kallar honom, 18 år. Grattis Ant!

Dagens peptalk

Jag söker jobb i dag. Det kittlar, är både roligt och spännande. Jag läser annonser som jag känner är skrivna för att locka just mig och jag vet att jag skulle passa perfekt på alla de där redaktionerna. Eller alla och alla, det finns så klart inte en massa lediga jobb, men det finns några och jag är där och hugger som en liten piraya. Jag läser artiklar jag skrivit, lyssnar på radioreportage och minns varför jag valde just journalistik. Jag är bra på det. Jag är bra.

Dagens resa

Jag steg på tåget i går, det var tomt. Helt tomt. Förvirringen var stor. Hade jag hamnat i ett avsnitt av dolda kameran? Eller kanske hos Alice i underlandet? Twin Peaks? Sen blev det värre. På väg in mot stan sa den förinspelade rösten att jag helt plötsligt var på väg åt ett annat håll, på en annan linje. Jag såg mig omkring, ville dra i nödbromsen, men bet ihop och nöp mig i armen. Då hände det... jag liksom seglade ner genom luften, gled ner som på en landningsbana och ta mig fan och jag inte var på rätt plats och i tid också. Jag var framme vid universitet och min första statsvetenskapföreläsning. Undrar om någon försökte säga mig något.

Dagens fundering

Jag sitter här och tittar på Prison Break. Det är knäppt för jag har aldrig sett ett endaste litet avsnitt innan och i kväll är tydligen seriens sista. Kan det ha något med det här att göra?

Dagens svammel och söndag

Äsch, det förra inlägget blev ju lite konstigt. Jag kan ju ha handlat på kortet sedan dess, eller hur? Fast jag tror inte att jag har det när allt kommer kring. Fast att jag inte har gjort av med fem spänn på en vecka betyder inte att jag har haft tråkigt. Det var den härliga 40-årsfesten i fredags, arbetet med Jakos hemsida och så spelningen på Akkurat i går bland annat. Och så har jag jobbat hela helgen också. Fast det kostar ju inget så klart.

Har jag berättat om spelningen i går? The Beat from Palookaville lirade igen. Det var tredje kvällen i rad som de kompade engelsmannen Mike Sanchez. Lördagens spelning recenserades för övrigt av min nästannamne, PO Tidholm, i dagens DN. Mycket bra recension vilket är extra trevligt eftersom de just precis i denna sekund håller på att spela in Mikes nya platta.

Här kommer lite söndagsbilder:

Tobbe och Jakob tutade i lurarna som vanligt. Jakob var så stilig att jag blev knäsvag.

Den här bilden kan se lite konstig ut för er som inte var där. Det där är Tommys födelsedagsmegafon och den kommer vi troligtvis att få se mer av. Blam blam blam.

Erika, vi kallar henne Mats Erika eftersom vi har fler, och min Anna. Vi har flera såna också. Underbar bild.

Söndagar på Akkurat betyder en massa sköna människor. Som Mats och Ken. Det här är ju den dagen som alla musiker är lediga och ute på stan. Ja, förutom de som faktiskt spelar på Akkurat så klart.

Hejdå

Dagens konsumtion

Förra tisdagen lånade jag en hundring av Jakob eftersom jag saknade kontanter och trodde att jag skulle komma att behöva sådana innan jag hade tillgång till en bankomat. I dag måndag, nästan en vecka senare, spräckte jag den när jag köpte en banan. Vilket extremt kostsamt och händelserikt liv jag tycks leva.

Dagens kvack

Jag skrattar varje gång jag tänker på att Paul Ankas svenska fru heter Anna. Anna Anka liksom.

Dagens fest

Det här är Tommy och hans Camilla. Tommy fyllde 40 och firade med stort baluns i går. Oj vad trevligt det var. The Beat from Palookaville spelade och Mike Sanchez överraska de oinvigda med att spela. Så här såg det ut på ett ungefär.

Tobbe var givetvis där. Han både spelade och minglade och hade skoj.

Thai on the road lagade maten och det var som vanligt kanon. Jag hade extra tur eftersom en av de tre rätterna att välja på var min absoluta favorit från deras stora meny. Mycket gott.

Anders tog med sig predikanten.

Där står Ubbe, Tobbe och Jakob. Dom spelade som vanligt.

Ubbe Hed, han är cool.

Hälsning till Tommy på bordsduk.

Unge Pål var där... han är överallt. Palookavilles största fan.

Presentbordet bjöd på överraskningar.

Jag hängde ganska mycket i rökrutan, för det var där de tuffa killarna höll hus.

Som Patrik Cassenac, en gammal bekant från Småland, som visade sig vara vän med Tommy. Honom hade jag inte sett på 15 år så det var en trevlig överraskning.

Mike Sanchez bjöd på lattjo toner... som vanligt strålande en massa energi från scenen.

Micke och Claes, de jammade säkert hela natten efter det att jag gått hem.

Mackan beundrade en tavla med en massa gamla bilder på Tommy.

Jakob hade kvällens blåaste finaste ögon.

Knock Out Greger var där. Så var även söta dottern Disa.

Världens sötaste Disa.

Freppe hängde också i rutan. När han inte spelade så klart.

Elin, Maria och Camilla var glada.

Billig sprit=rolig fest

Camilla igen. Hon följer min blogg. Vink på dig Camilla =)

Fröken Anna vände plattor som fick alla att vilja dansa.

Jonas var en av de balla i rökrutan.

Anders och Mackan