Kommer ni ihåg filmen Children of the Corn? Det var den där märklige mannen Stephen King som hittade på de där majsbarnen. Jag såg den när den var ganska färsk, ville inte säga nej när de tuffa killkompisarna valde den från videohyllan. Filmen satte spår. Sedan dess är jag mörkrädd. Jag kan så klart inte lägga all skuld på King, men några av hans filmer och böcker har gjort mig blödig. Som i juni när Jakob och jag var på Kreta. Varje natt när vi var mätta och nöjda efter ett par timmar i partyhålan Platanias vandrade vi hem till vårt hotell i Gerani. Vårt hotell låg längst bort efter en lång sträcka med hotell och efter det att de andra hotellen slutat att resa sig mot den svarta himlen var det ett stort majsfält som vi var tvungna att passare innan vi var framme. Det där majsfältet skrämde livet ur mig. Jag såg framför mig hur den där läskiga Malachai klev fram från de tre meter höga växterna. Jag tryckte mig nära Jakob och när vi kom hem försökte jag övertala honom att vi borde sova med balkongdörren stängd. Fast jag ljög så klart och sa att det var för att inga katter skulle kunna smyga in på natten. Han vet mer än man kan ana om katter och vidhöll att katter inte kan klättra till tredje våningen.
Nåja, jag finns ju kvar som vi förstår, Malachai fick aldrig tag på mig. I flera veckor har jag känt mig lugn och trygg. Tills jag alldeles nyss matade in bilder i min dator som Jakob måste ha tagit på vår balkong i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar