Min naprapat heter Lars. Man kan kalla honom Napra-Lars om man vill, men ni gör ju så klart som ni vill. Jag var där i dag, låg på britsen i trosor och BH, svart, helt och rent. I morse kom jag på att jag hade en tid bokad och valde bort stringmodellen. Det känns bra när man ska klä av sig framför en relativt färsk bekantskap.
Han böjer och känner, trycker och drar i försiktiga tag. Jag ligger på sidan med en arm under, liksom långt bakom mig. Han saxar försiktigt mina ben och hänger sig med lätt tyngd över mitt ena ben som har bett mig räta upp i luften, samtidigt som han trycker ner min axel mot britsen.
Han ber mig säga till i vilka lägen det gör ont.
"Säg till om det är något som inte känns bra".
Jag vill säga som hon i reklamen som blir erbjuden ett jobb med skyhög lön och svarar nåt i stil med "det känns inte riktigt bra nu". Vet ni vilken jag menar? Hon sitter där med magont och inget i hela världen känns bra?
"Det känns inte riktigt bra nu". För det är nåt konstigt med att ha en främmande man hängande över sig på det där sättet. Man känner sig lite obekväm och utelämnad och det enda som kan få det att kännas bättre är att snegla på alla fina betygen på väggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar