I dag åkte vi till City gross och handlade. När vi hade klarat av grönsakerna och frukten plockade vi på oss grejer till Quesadillasarna vi skulle bjuda Anna och Mats på i kväll. Plötsligt ser jag hur Jakob ser på mig med skräck i blicken. Jag lovar, han hade inte varit mindre chockad om en mördare hade stått bakom mig med höjd yxa. Samtidigt känner jag att något är fel, mycket fel. Jag ser något i ögonvrån, något som inte brukar vara där, en spindel, stor som en mandarin. Den sitter på mitt huvud, liksom hänger i min lugg och tittar ner på mig, in under luggen. Jag vet inte riktigt vad som hände sen för jag fick panik. Jag viftar och slår, hoppar och vevar. Mina glasögon åker i backen och kläderna är på väg av. Jag beter mig som en rabid hund.
Vi såg aldrig att den försvann, såg den aldrig trilla i backen, så vi kunde inte vara säkra på att den var borta. Vi letade och letade. Kollade i väskor och fickor, kläder och hår. Ingen av oss gillar spindlar. Jag tycker inte om när de tittar ner från min skalle och liksom knackar på mitt öga med ett äckligt ben. Det kliar fortfarande överallt och jag är ganska säker på att jag kommer att drömma mardrömmar. Huga, jag känner mig besudlad.
(Här var den en bild på en äcklig spindel men jag vill inte att ni ska sluta läsa min blogg så jag tog bort den.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar