Dagens Björn Hellberg

Tv:n står på och Oldsberg håller hov. Det är något slags jubileumsprogram och stämningen är hög. Jag tänker på Björn Hellberg, vilken skön lirare, vilket ess. (Observera tennisskämtet). Förra sommaren såg jag honom på Drottninggatan, utanför bokhandeln som brukade heta Bokia. Han satt vid ett bord, med ett stort antal böcker i högar framför sig. Böckerna hade han skrivit själv och tanken var att han skulle sälja och signera dom. Men han satt där ensam, ingen stannade, ingen köpte böckerna. Jag tror inte att det hade med kvalitén på hans arbete att göra. Det var en varm och fin dag och turisterna strömmade förbi som myror på väg till stacken, de tittade på kartor och man hörde dom ropa Gamla stan och peka söderut. Jag kan inte sluta tänka på hur obekväm och ledsen Björn såg ut. Så utelämnad och ensam. Usch, vad sorgligt det var.