Ibland stannar jag upp och funderar på vad jag vill ha sagt med min blogg. Oftast känner jag att jag har en bra balans. Här finns reflektioner, skratt och lite allvar. Men inte för mycket allvar, det är viktigt. Det här är inte en blogg där jag ständigt klagar över ryggsmärtor och ledsenhet, där jag lättar mitt hjärta på det där sättet att jag efteråt skulle kunna ångra mig eller känna mig obekväm när jag träffar någon av mina läsare. Oftast är det inte svårt, men ibland blir det en slags balansgång. Hur mycket kan jag säga utan att säga för mycket? Arbetsgivare som vet att jag söker jobb, vad tycker de om det jag skriver? Kan jag visa bilder på mig själv och mina nära och kära utan vidare? Jag svarar ja på den frågan. Men då tänker jag alltid på att det ska vara fina bilder, som verkligen representerar oss som vi är. Mina vänner ska vara precis så fina som de är i verkligheten.
En sak jag inte skriver om är vikt och utseende. Jag kan snudda vid det men skriver inga långa inlägg om sånt som skulle kunna få tjejer som min egen brorsdotter Mandy att komma på dåliga tankar. Bloggvärlden är ju oftast extremt ytlig, och jag vill inte bidrag till något som jag till stor del föraktar. Och med det inte sagt att jag är djup i min blogg, mer att jag väljer att inte skriva om smink som smakar godis och skor som kostar två månadslöner.
Än har jag inte ångrat något jag har skrivit. Jag vet att mamma och svärföräldrarna läser och jag kan se dom i ögonen utan att skämmas. Jag är uppväxt i en miljö där jag aldrig har bannats för mitt fria språk och där svordomar, vid rätt tillfälle, varit helt ok. Ändå kan jag inte riktigt leva ut det här i bloggen. Jag säger inte att jag saknar det, mer att det är en del av mig som ni inte får se. Jag tror att det har lite med Jakob att göra. Han är lite mer försiktig med offentligheten... han värnar mycket om den. Jag respekterar den fullt ut när det gäller honom, men naggar lite i kanterna när det gäller mig själv. Till exempel genom att skriva ett sånt här inlägg. Jag förmodar att ni inte skulle återkomma hit om ni tyckte att jag var fel ute.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Pillis! Jag älskar din blogg för dig gör mig glad! och ibland betänksam så där lagom! det är skönt att vara i ett sammanhang som känns BRA! och det gör din blogg! tack pillis
jag menar att DEN gör mig glad,,, men även du så klart! och ibland är LAGOM bra!;-)
Ta du ut svängarna! Det är ju alltid så trevligt det du skriver. Jag är fortfarande ung i sinnet.
Kramar från Timmernabben
Tycker om dina funderingar. Vilka fick mig att fundera. Och ta åt mig. På ett bra sätt tror jag. Inte för att jag kommit fram till något... men att börja fundera är också att fundera, tänker jag.
Tack för din blogg :-)
Skicka en kommentar