Dagens reflektion

Det är lite konstigt det där med att bli gammal. Ibland känner jag mig jättegammal. Och egentligen har jag inget emot det. Det känns lite spännande, lite skönt liksom. Vad som är konstigt med att bli äldre är att man får ett annat perspektiv på saker och ting. I alla fall i förhållande till de som är yngre. Sånt som tidigare var självklart blir lite svårare, sånt som var intressant blir ointressant. Som att hänga med i populärkulturella happenings till exempel. Jag menar, vilka är de där jävla Jonas brothers? Och vem är Miley Cyrus? Jag vet vem hennes pappa är, men varför får hans dotter 31 miljoner träffar på Google? Jag känner mig lite förvirrad.

På tal om att bli gammal. Det här är min älskade lilla Brita. Tänk att hon finns på internet.

Dagens R.I.P

I dag vaknade vi till nyheten att trumpetaren Freddie Hubbard har gått bort. Sad, so sad.

(Glöm inte stänga av spelaren till höger först)

">

Dagens förhandstips

Om ni sköter era kort rätt kommer jag att presentera Kalven för er snart. Kanske redan på nyårsafton. Vad sägs?

Dagens minne

I våras var Anna, Erica och jag i Skottland. Vi hann med båda Glasgow och Edinburgh, vilket är en bra kombinationsresa. Vi shoppade, käkade god mat och besökte pubar, ungefär som vi brukar när vi reser tillsammans. I Edinburgh höll vi oss i kvarteren runt Royal mile på kvällarna när vi gick ut. Men det var ovanligt dött, kanske pga veckodag, kanske pga säsongen. Vi hade i vilket fall som helst trevligt, fastän att vi tog det ganska lugnt. En av kvällarna hände nåt märkligt... vi råkade av misstag ta oss vidare in i en annan dimension. Jag vet att det låter flummigt, men det är sant.

På väg hem den kvällen hörde vi livemusik spelas från en pub på en slingrig gata nere i en backe. Vi blev så klart nyfikna och gick dit för att se om det var något att ha. Trubaduren där inne lät faktiskt ganska bra, så vi beslöt oss för att gå in. Och det var då det hände, det var då vi förflyttade oss, från vår vanliga värld, till världens fulaste.
Det är sant. Tro vad du vill, men det var den konstigaste samling människor vi någonsin sett. Tänk er flodfolket i filmen Den långa färden, tänk er banjospelande människor med krokiga tänder, förvridna ansikten, utstående öron, skelande ögon, skratt som hade gjort köttet oätligt om de varit kor. Tänk er skit under naglar, magtröjor med utstickande magar under, tänk er danser som fick oss tre att rodna, tänk er rinnande näsor och tänk ringaren i Notre dame.
Och tänk att Anna, Erica och jag var vackrast i världen den kvällen.




Trubaduren retade mig och gav mig ett smeknamn. Men det är ett helt annat blogginlägg.

Dagens Äntligen!

Ok, nu mår jag bra igen. Äntligen. Men det tog sin tid, en vecka ungefär. I går kunde jag äta och njuta av mat igen och då var det lämpligt att åka till Olle och Birgitta på middag. Olles mat är världens bästa. Just i går var det extra speciellt eftersom jag fick träffa Stinas Pelle och hans lilla Alexandra. Fantastiska människor. Mycket lyckat.

I bilen på väg hem satt jag, Stina och snart fyraåriga Alexandra i baksätet. På franska sa hon till sin pappa att han borde veta att flickor i baksätet på en bil innebär fläckar.
Vi vet inte vad hon menade, men säkert har vi fått oss en viktig lärdom.
Vi får fundera vidare på det där.

Dagens överraskning

I går, på julafton alltså, ringde min pappa för att önska en god jul.
Det var en trevlig överraskning.

Det om detta.

Dagens pausfågel

I väntan på att bloggerskan ska bli frisk bjuds det här på några favoritbilder från London i somras.

Dagens blä

Det är konstigt, men jag är visst fortfarande sjuk. Men snart är jag på topp igen. Då jävlar.

Dagens bror?

Alltså, jag har två storebröder. Det är lagom många att hålla reda på. En sak som alltid har varit speciellt med dom är att de låter exakt likadant på rösten. Var och en av dom har sedan en typ 18-årig son, Adam and the Ant, som också låter exakt likadant. Men nu till det knäppa. De har för mig alltid sett mycket olika ut. Jörgen har varit vältränad och smal och Joakim har under årens lopp lagt på sig en massa extra direktörskilon. Men döm om min förvåning när jag i går träffade Joakim för första gången i år. Han går ta mig fan inte att särskilja från Jörgen. Smal som en pinne och extremt lik Jörgen. Eller om det nu är tvärtom. Mormor Brr kunde inte se skillnad och Jörgens lilla dotter blev mycket förvirrad när de två bytte stol runt fikabordet. Det är faktiskt lite läskigt.

Dagens helg

Jaha, då är jag hemma i Stockholm igen. Det känns bra. Men helgen i Småland har varit trevlig, jag har träffat i stort sätt alla. Utom pappa så klart, men det hade jag inte förväntat mig. Anar ni min besvikelse? Då har ni rätt... men han sitter säkert och känner samma sak. Hur som helst, i fredags åkte jag med Jakob och Mats till Hultsfred. Det var dags för sista kabarén. Efteråt dukades det upp julbord så att hela kabarégänget (och jag) fick fira och tacka varandra för det här året.



På lördagen åkte Mats till Öland, jag till Nabben och Jakob tillbaka till Stockholm. I Nabben var inget sig likt. "Mitt" rum är nu även bibliotek.



På lördagkvällen åkte jag till Torp och träffade Jonte, Vickan och Hannes. Hannes är underbar.



På måndagen åkte vi till Oskarshamn. Min morfar Kalle är död sedan 4 år, men det hade varit hans födelsedag om han levt. För att fira tog Jörgen och jag med oss lilla Brita och tände ett ljus på graven. Sen blev det tårta med resten av familjen hemma hos Brr. Alla var där utom Adam och Lotta som var på solsemester. Ella var så klart med, och hon är sååå skön. (Ganska lik sin faster med det där pillandet i håret)



Och snart kommer tomten.

Dagens ursäkt

Bloggerskan har legat nerbäddad i calicivirus.
Nytt inlägg kommer till kvällen. Då är jag tillbaka i Stockholm.
Då kommer det en massa bilder också. Som plåster på såren.

Tjip

Dagens resa

Jag glömde ju nästan. I dag åker jag till Småland igen. Jag tar sällskap med Mats och Jakob som ska göra sista föreställningen på kabarén, sover på samma mysiga hotell och sen i morgon blir det tåg till mamma. Jag vet inte men jag tror att jag får sällskap av Mats en bit på vägen, han ska ju också hem till mamma. Sin alltså, inte min,

Bloggen lever vidare som vanligt, internet finns nog både på Metropol i kväll och sen så klart hon mamma i the nabb.

Tjippo

Dagens pepparkaksgubbe

I går efterlystes det fler bilder på bloggen. Här kommer en favorit från Dublin. I det prestigefyllda varuhuset Brown Thomas (typ NK) skyltfönster hade de dekorerats med en hel drös jättestora pepparkakor. Två av dom hånglade. Mycket sött.

Dagens vinnare

Helt otroligt. Stina har vunnit en ekologisk kokbok. Grattis! =)

Vi fick en bra julklapp i år. Jag kan inte klaga. Det var en massa ekologiska matvaror, och så kokboken då. Ett steg i rätt riktning IKEA. Tack.

Stina, jag förväntar mig att bli bjuden på något ur den. Bara så du vet.

Dagens tävling

Den som gissar vad det är i Ikeas julklapp i år får den. Ni måste gissa innan jag är tillbaka från kalaset, annars vet jag att ryktet kan ha gått. Lycka till!

Dagens braskklapp

I dag har jag köpt julklappar. Fastän att jag inte skulle köpa några julklappar i år. Jag tycker inte om julklappar, jag tycker att vi borde göra något vettigare med våra pengar istället. Ska vi inte gå ihop till nästa jul och samla in pengar och göra nåt coolt för dom istället. Om vi är tillräckligt många kanske vi kan köpa läromedel till någon skola i nåt u-land, eller så kanske vi kan köpa en bil till en mamma som behöver en för att köra barnen på hockeyträning. Eller bestäm ni... har ni några tips?

Är ni med?

Dagens trams

I går på Letterman läste Tom Cruise själv upp top 10 listan som handlade om honom själv.
Folk skrattar, och det mesta är ju så klart på skämt. Men lyssna på nummer 4, den stämmer ganska bra med vad han egentligen tycker. Mycket skrämmande. Nu när jag håller på med mitt bipolärprojekt känns det viktigare än någonsin att få tyst på idiotens galenskap. Varför ges mannen tv-tid? Vi borde allesammans låta bli att ge honom uppmärksamhet.
Tom who?
Idioti

Dagens ord

Jag hittade på ett nytt ord i förra inlägget. Filantropitet. Du är välkommen att använda det här helst du behöver. Varsågod.

Dagens filantrop

På torsdag kväll blir det julklappsutdelning och gröt på IKEA. Det är alltid mysigt och gott. Min arbetsgivare är inte snål. Julklapparna är alltid fina och ganska dyra. Det är laservattenpass och kaffebönmalare och allt annat som man absolut inte behöver. Det vore så cooooolt om vi istället för den dyra julklappen i år får 52029 barn vaccinerade i Afrika. Snälla rika arbetsgivare, låt oss alla få en släng av filantropitet i julklapp!

Dagens ajajaj

Jag kan inte sova. Det är inte ovanligt. Men natten till i dag sov jag i 10 timmar i en lång rad. Det är ovanligt. Sen vaknade jag med huvudvärk och lite ont i nacken och sen gick det över och big Jake och jag kunde jobba på med mitt projekt ett par timmar tills jag blev febrig och typ svimmade i hallen och så var jag hungrig och jag bjöd på käk i Farre och sen köpte jag en julklapp från mamma till Egge och sen åkte jag hem och målade lite och mådde ganska febrigt och skar mig på ett glas till en tavla och så vart jag ledsen för att jag hade en sån usel dag så till slut gick jag och la mig men det kom inget sov så istället skriver jag ett inlägg på bloggen och nu har jag nog ingen feber för jag tog ett par tabletter så kanske kan jag sova och allt jag skrev nu var ganska personligt så jag ber er bortse ifrån detta inlägg. Tack.

Dagens tant

Nu när jag i efterhand läser inlägget före detta, märker jag att jag låter som en gammal sur tant. Och någon sådan vill jag så klart inte vara. Jag lovar bot och bättring redan på fredag. Då ska jag se på Idol. Jag är så nyfiken på vem som vinner.

Dagens trams

Jag vet inte hur det är det er, men jag har lite svårt för alla de där tävlingsprogrammen på tv. Det är ofta så nu för tiden att jag öppnar någon tidning på nätet för att uppdatera mig om aktuella händelser runt om i världen, och känner mig så extremt utanför. Jag vet inte vilka de där singelmammorna och bönderna är. Och varför är de med i tidningen hela tiden? Och dansband, när blev det hippt igen? Hade vi inte bestämt oss för att enat tiga ihjäl sådant trams? Istället får det bästa sändningstid (SVT? OMG) och en miljon löpmeter i tidningarna. Idol och isdans och körslag och bönder och stjärnor på slott, jag har aldrig sett ett avsnitt. Och melodifestivalen... don't get me started.

Dagens radio

Nu har jag bytt ut låtarna i pilliradion. Håll till godo!

Dagens hybris

Klicka här för en släng av HYBRIS

Dagens tips

Nu hände det igen. Anna och jag gick på bio och såg en fantastisk film. Vi såg Rachel getting married, och vi älskade den. Den handlar om Kym, som efter en vända på rehab, kommer hem igen lagom till sin syster Rachels bröllop. Kym är extremt strulig och destruktiv och kräver allas uppmärksamhet hela tiden. Hon bär på mörka hemligheter och driver sin familj bananas. Hur som helst så är bröllopet fantastiskt vackert, människorna är underbara och musiken är så bra att man vill gifta sig i samma trädgård, med samma dysfunktionella släkt rännande runt som höns, samma hund och varför inte med samma man. För vem vill inte gifta sig med en man som bryter ut i smäktande toner av Neil Young under vigselakten?

Se den!

Dagens rumpa

Jag ser att Jennifer Aniston är naken på ännu ett tidningsomslag. Det är väl egentligen inget jag bryr mig om normalt, men den här gången blev jag av någon anledning ledsen. Det ser så billigt ut, så förnedrande. Visst, på något sätt kan jag förstå alla de unga tjejer som söker uppmärksamhet, som vill bli kända, tjäna en tusenlapp och få en pojkvän som heter Fadde. Men Anistons motiv kan jag för allt i världen inte förstå. Och så är det en ful bild också. Antiktet är så klart vackert, men utöver det så ser hon ut som en liten råtta med spasmer. Stackarn.

Dagens pryl

Jag beställde precis en massa gubbar. Man borde ha en massa gubbar i alla rum... längs golvlister, i taken, kanske på kaklet i köket och nån på toastolen. Det ska i alla fall jag ha.



Beställ från Supermarket

Dagens tips

Har ni sett filmen Butcher Boy? Det är min absoluta favoritfilm. Ett sorglig och samtidigt hysteriskt roligt irländskt mästerverk. Se den!
(Glöm inte stänga av spelaren till höger)

Dagens antabus

Förr i tiden kunde man ta med sig sin dator och sätta sig på ett bibliotek någonstans i stan och plugga. Då fanns det liksom inte så mycket annat att ta sig för annat än att skriva skriva skriva. Ingen disk, inget internet och chat med vänner och ingen tv. Men döm om min förvåning, nu har det trådlösa helvetet, djävulens gift, nässlat sig in i de litterära finsalongerna (och även de mindre fina). Här kommer man till kulturhusets läsesalong och inbillar sig att man ska ha en heldag med produktivt skrivande liggande framför sig som en ocean. Men icke. Jag sa icke.

Så här ser helvetet ut.


Ps. Det finns mat också.

Dagens tidsfördriv

Det här är en hemlis jag håller mig med. När jag är stressad, ledsen eller uttråkad brukar jag lägga pussel på nätet. Det känns så extremt ohippt... men jag tänkte att om ni bara testar så förstår ni vad jag menar. Jag brukar oftast välja djurmotiv och 240 bitar classic. Det tar cirka 40-50 minuter att lägga ett sådant. Om man lägger 10 på en dag vinner man bäst-på-att-inte-jobba-med-c-projekt-priset.

Dagens kabaré

I fredags åkte Anna och jag som sagt till Småland. Där var väl allt sig likt, förutom att det numer finns platt-tv och kanske att katten Ester Decibelle var extra gosig. Hunden Göran är alltid lika gosig när Anna kommer på besök till Timmernabben.


På lördagen tog vi sen tåget till Hultsfred, där det stora jultaberaset ägde rum. Anna och jag bjöds på julbord och show. Det var mitt tredje år på plats. Julshowen var underhållande som vanligt.


Helt plötsligt lämnar Mats sin plats i sektionen, släpper trombonen och greppar munspel och mick. Lysande.


Efter showen fortsätter festen inne på puben. Eller diskot som hultarna säger. Där fick Anna och jag fäkta bort småpojkarna som ville dansa med "de där stockholmsbrudarna". Bandet bjuder på ännu en show, och publiken har inte fått nog av Mats så här är han igen.


När festen var slut drog vi oss tillbaka till hotellet. Det är coolt att bo på hotell i Hultan, Tänk att bröderna Gallagher har trashat samma hotellrum som vi. Baksmällan var måttlig dock, eller obefintlig rent av, och vi lämnade Hultsfred efter sen frukost. Jag rattade bilen.


Medan Jakob skötte musikunderhållningen.

Dagens lyckokaka

Jag har alltid haft på känn att det är nåt speciellt med mig.

Dagens Eko eko eko eko eko eko

Till i morgon måste jag bestämma mig för om jag ska göra min praktik på Ekots webbredaktion eller om jag ska göra den på tidningen Södra sidan.

Det är givetvis en lyx att få välja, men ack vilket jobbigt beslut att fatta. Båda kommer att vara givande, men på vitt skilda sätt.

What to do?

Just det. Anna och jag har kommit hem från vår helg i de småländska skogarna. Det berättar jag mer om i morgon. Tills dess, adios.

Dagens gäst

Dagens gäst är Jakob S. Jag och mina vänner kallar honom oftast vid efternamn för att inte förväxla honom med den andra Jakob. Här kommer hans gästinlägg:


Det här är Jakob, han är bra på nästan allt, har två tjocka men söta katter, han är sjukt allmänbildad så klart och tycker om att hänga med Kistagänget på lördagarna och så tycker han om musik fast inte så mycket jazz tror jag och så är han snygg. En typisk svärmorsdröm, min mamma är tokig i honom.

Vad kallar du henne för?
- Pernilla (har även använt barilla, persilja och Miss P...men endast ett fåtal ggr)

Hur länge har du känt henne?
- Ett decennium...typ.

Hur träffades ni?
- Någon läste någon annans dagbok på lunarstorm *kjam*

Vad brukar ni göra när ni ses?
- Äta något gott och titta på något bra.

Vilken film såg ni senast och hur var den?
- Bröderna Coens senaste film vad-den-nu-hette? Jag var mindre nöjd än vad sällskapet var.

Hur många av hennes gamla hundar och katter kan du namnge?
- Flodis, Sushi och...kossan Stella? :)

Vilken är din favoritlåt i pilliradion?
- Nina Simone, Feeling Good.

Nämn något som gör er lika.
- Vi är båda sjukt vackra.

Nämn något där ni är olika.
- Boys have a penis, girls have a vagina.


Vill du också vara dagens gäst här på bloggen? Maila mig
Jag skickar frågeformulär med någon lite justering, nu när Jakob S har betat av ett par av djuren.

Dagens nyhet

I dag kommer ett nytt inslag här på bloggen. Det heter Dagens gäst, och är precis vad det låter som. En gäst, föresträdesvis en vän eller så, kommer att presenteras i ett inlägg, som ändå kommer att handla om mig. Ni förstår snart. Först ut är Jakob S, min äldsta vän i Stockholm. Det som gör honom extra speciell är att han envisas med att kalla mig vid mitt "rätta" namn.

Vidare så åker Anna och jag till Småland i dag. Först till Nabben där Anna ska fylla på med Göran Perssongos (mammas hund alltså) och sen i morgon åker vi till Metropol i metropolen Hultsfred, där Mats och Jakob som vanligt tutar i den årliga julkabarén.

Dagens tittut!

I dag försvann jag. Jag var här till att börja med och sen nästa gång jag tittade var jag helt plötsligt borta.

Dagens kram

Här sitter jag på Skärholmens bibliotek och tänker att livet inte är det värsta som kan hända. Känner ni igen känslan? Ni vet när något lättat, när man har fått positiva (inte från dr) besked, eller man kanske har fått tummen ur och gjort något bra, eller man kanske har kramat en ensam och lite ledsen dam på bussen. Så känner jag just nu.

Praktikplatssöket kändes tungt att komma igång med eftersom jag ville att det skulle bli perfekt. I dag tycks saker och ting ljusna och livet känns genast mycket roligare. Kom så får du också en kram, jag har fler!

Dagens vinnare

Jakob vann gårdagens tävling. Stephen Fry var så klart den gemensamma nämnaren. Han spelar Peter i filmen Peter's friends, och han lider av bipolärt syndrom. Vilket alltså Jakob visste och därför vinner en trisslott. Hurra!

Dagens Skalman

Alltså, klockan är halv två och alla tycks redan sova. Jag förstår inte alla de människor som tycks kunna gå och lägga sig medan det fortfarande finns saker kvar att göra, nyheter kvar att ta del av, saker kvar att skriva... ja ni förstår säkert vad jag menar. Jag har bestämt mig för att någon gång i framtiden ha ett liv som inte styrs av klockan, utan av mig. Och det är inte för att jag har problem att hinna med saker eller för att jag har svårt att komma i tid eller nåt sånt, utan mest för att jag inte tror att människan är skapt så. Jag tror på att kroppen säger till när den är trött, hungrig, törstig osv. Just nu är jag inte trött, och om jag hade haft ett jobb att gå till i morgon bitti så hade det varit ett helvete. Skolarbete is the shit när man vill testa att leva efter kroppens naturliga rytm. Jag kommer troligtvis att vara vaken ett par timmar till... och när jag sen vaknar så är det inte för att klockan ringer, utan för att kroppen är redo för nystart.

Fast häri ligger mitt bekymmer. Problemet är inte att jag inte får sova hur länge jag vill, utan att jag inte kan. Jag vaknar ta mig fan innan åtta, så även om jag varit vaken till fyra. För då börjar det om. Så mycket saker att göra, nya nyheter att ta del av, saker och tankar att skriva ner.

Alltså, Skalman har aldrig gjort något för mig. Ska jag vara ärligt tycker jag rent av att han är jävligt pundig.

Dagens britt

Jag hade ingen aning om att det pågått en engelsk filmatisering av Henning Mankells Wallanderböcker. Jag ser av princip inte filmerna, eftersom jag finner dem långt sämre än böckerna, men nu är jag beredd att göra att undantag. Ryktet säger att britterna har lyckats bra och att det vackra geniet Kenneth Branagh är lysande som Wallander.
Fast nu läste jag precis att han ser de tre 90-minutersavsnitten som en av höjdpunkterna i sin karriär, och då undrar jag om karlfan have gone a little bit bonkers. Hallå!!?!? Han har Hamlet, Henry V på sitt samvete... för att inte tala om mina egna favoriter: Benedick i Much Ado About Nothing och Benson i Peter's Friends.

Och på tal om Peter's Friends är det nu dags att återgå till mitt arbete om bipolärt syndrom. Och den som först förstår den kopplingen vinner en trisslott.

Heja!

Dagens dosa

Jag vet att det ser konstigt ut. Du förväntade dig så klart en bild på minst en av mina nya fantastiska dosor som jag köpte i Dublin förra veckan. Men det är det som är så konstigt... jag köpte inte ett enda par skor, inte en endaste liten dosa. Håller jag på att förlora greppet undrar du kanske, håller jag på att tappa stinget rent av. Jag vet faktiskt inte, jag har ingen aning om vad som hände.

Vad mer?
Jag försöker komma igång med skrivandet, c-projektet måste ta form inom kort.
Men jag gör allt annat.

Jag påminner mig själv att sätta klockan tidigt i morgon bitti. Jag måste boka biljetter till I väntan på Godot.

Jag lyssnar på Ben Harper, det är trevligt.

Och som vanligt när Ben Harper kommer på tal tänker jag automatiskt på Harper Lee och blir sugen på att läsa To Kill a Mockingbird igen. Mysigt värre.

Och när jag tänker på Harper Lee så börjar jag även att tänka på filmen Capote.

Och när jag har tänkt på filmen ett tag så börjar jag tänka på Truman Capote och då är jag återigen inne på journalistik så nu är det då dags att köra igång med skrivandet. Åter till projektet.

Dagens hemlighet

Jag är inte alltid happy-go-lucky som huvudkaraktären Poppy i filmen jag såg i går. Min blogg är dock oftast positiv, och om jag ska vara självkritisk, ganska ytlig och substanslös. Ni som känner mig vet säkert att det inte är en absolut reflektion av min person. Men så har det blivit, kanske för att bespara en del av mina besökare obehag och kanske även för att jag har en del problem med att "öppna upp".

Men nu ska jag avslöja en liten hemlighet. I somras startade jag en annan blogg. Egentligen kommer jag inte ihåg hur det hela kom sig. Jag tror att jag läste andra bloggar och ville testa en grej och sen rullade det på. Jag döpte den lite provocerande, jag visste att det skulle locka läsare. Det fanns hela tiden ett uns sanning i den, själva stommen grundades på mitt liv. Men sen efter ett tag utvecklades den till ett projekt, där läsarnas kommentarer blev bloggens motor och jag faktiskt roades av vilka reaktioner den utlöste. Bloggen har haft förvånande många läsare, långt fler av den här har.

Men nu är jag så trött på hela projektet. Den har som Schulman uttryckte det; blivit ett monster. Nu ger jag upp den. Nu dödar jag monstret.

Dagens Pillis fortsätter dock som vanligt.

Det om detta.

Dagens tips

I kväll var jag och the girls på bio. Vi såg den engelska filmen Happy-go-lucky. Sally Hawkins har huvudrollen och är underbar, om än stundom i nästintill hysteriskt tillstånd. Men ack så underbar. Jag vill inte säga mer... jag vill att ni ser den.

Tjip

Dagens namn

Hej, jag heter Pernilla. Det sägs att jag är döpt efter min mormors pappa. Han hette Per-Alfred. Mina bröder heter också Per: Per Joakim och Per Jörgen. Jag heter Pernilla. Min mamma har humor.

När jag var liten var det nästan ingen som kallade mig vid mitt rätta namn. Hemma sa man Lillis, Lillan eller Lillen. Som jag nämnde i går var jag ett tag övertygad om att min pappa antingen inte visste, eller inte kom ihåg, mitt namn. När han inte sa Lillen kallade han mig oftast för Eva-Lena eller Fia-Lotta. Det var med kärlek i rösten, så det gjorde mig inget. Det gjorde heller ingenting eftersom jag aldrig har tyckt om mitt riktiga namn.

När jag var tjugo fick jag sen ett nytt smeknamn. Det började med att jag vann pengar på travet. Hästen som avgjorde vinsten hette Pillijano. Så då fick det bli Pillijano. Och så funkar det i Småland. Men hej, det hade kunnat vara värre. Så småningom blev Pillijano även Pillis, det var enklare så. När jag flyttade till Stockholm var jag helt enkelt Pillis. En del reagerade, och reagerar fortfarande, konstigt när jag presenterar mig som Pillis. Jag brukar säga att man vänjer sig. Mina osvenska vänner säger oftast Phillys. Det funkar också.

Sen blev Pillis även Pi. Pi känns kärleksfullt. Jag tycker mycket om det namnet. Visst, en del associerar hej vilt när det hör det... men jag bjuder på det. Mick säger Pi som i bokstaven P på engelska, det funkar också. På jobbet står det Pi på min namnskylt, trots att vi inte får använda oss av smeknamn och så har jag och Steffo en Pi-sighting-sida där vi samlar olika Pifynd.

Så sammanfattningsvis är det så här: Kalla mig gärna Pi eller Pillis. Om du orkar funkar även Pillijano. Jag funderar på att lägga till Pi till mitt namn. Då behöver jag aldrig mer säga Pernilla. Det är ju ett gubbnamn.

Dagens Pomperipossa

När jag var liten levde min mammas farmor fortfarande. Hon hette Ida och hon var även min morfar Kalles mamma. Jag var lite rädd för henne. Det var som att hon var en elak gammal tant som jag och mina bröder helst borde hålla oss borta från. Som Pomperipossa ungefär. Samtidigt lockade hon på något sätt. Kanske på samma sätt som det inte går att låta bli att titta på läskiga saker på tv, fastän att man vet att man inte kommer kunna sova sen. Jag kommer inte ihåg henne hemma i vårt hus. Men jag vet att hon var där, för jag kommer ihåg att jag hört berättats att hon hade med sig present till min ena bror, när mina andra bror fyllde år. Gaggig eller elak, you tell me.

Mitt starkaste minne av Ida var att hon inte visste vad jag hette. Eller, jag trodde inte att hon visste. Hon kallade nämligen vår lilla hund för Pernilla, och mig för Kråkan eller Kråkungen. Men jag hade i och för samma misstanke om min pappa ett tag. Men det berättar jag mer om i nästa inlägg. Det ska handla om mitt namn.

Dagens himmel och helvete

Alltså, Dante, säg mig, kommer det löna sig att klättra upp för berget? Eller kan jag lika gärna stanna här nere? Du förvirrar mig, dina stigar slingrar sig i så tvära kast och jag är trött nu.


Bilden föreställer mitt favorithörn i läsesalen på Kulturhuset. Där har man bland annat Dantes gudomliga inom räckhåll. Hjälp!

Dagens lördag

Jag vet att det är måndag i dag. Och jag är fullt medveten om att det är flera dagar sedan lördagen var här. Men oj vad trevligt det var. Anna och jag käkade på Harvest Home. Det var länge sen vi var där. De hade ju lite otur med en recension i somras, men allt verkar fixat för maten var kanon. Hoppas att det håller i sig. Sen tog vi turen förbi ÖK där Mats och Herb hängde. Mats skulle dock hem och arra och Herb var nog trött för Anna och jag fick ensamma ta oss upp för den hala backen till Mosebacke. Där var det premiär för klubben One Monkey Don't Stop No Show. Jag hoppas att det blir fler (och jag säker på att det blir) för det var kanon. Tre band bjöd på en bra blandning av rockabilly, blues, 50-tals rock & roll och ska. Hurra för ska. Och så Anna Bergman som snurrade plattor så till och med jag till slut hamnande på dansgolvet. Vem kan stå still när Bobby Powells Into My Own Thing snurrar?

Dagens idioti

Jag har lagt in en massa gamla favortiplattor på min iPod. En av dom är Edwyn Collins "Gorgeous George". Jag lyssnade på den tidigare i dag, det var helt klart ett tag sedan sist. När den hemlig bonuslåten "Moron" dyker upp tänker jag på en sak som Jakob pratade om tidigare i dag. Han frågade sig om det verkligen behövs mer musik här i världen. Jag förstod hur han tänkte, vi pratade om saken ett tag och kom fram till att vi inte kom fram till något alls. Men jag tror att Edwyn Collins kan ha haft liknande tvivel när han skrev "Moran". Texten lyder:
"This music won’t take you higher, unless you’re a moron"



det om detta

Dagens "Pog moín thoí"

Om jag har förstått saken rätt så leder irländarna tävlingen "vemdrickermestihelavärlden". De leder strax före engelsmännen och the aussies, som alla kämpar på för att knipa den guinnessfärgade ledartröjan. Jag är inte förvånad. Jag känner, och har regelbundet umgåtts med, så pass många irländare att jag hade kunna konstatera detta utan att ens besöka landet. Enligt en undersökning jag tagit del av dricker irländaren alkohol till ett värde av 7 000 euros om året. Alltså ca 70 000 kronor.

När jag tänker på hur mycket pengar jag sparar på att inte dricka blir jag glad. De pengarna lägger jag istället på resor. Resorna fylls sedan med shopping, kulturevents och häng på pubar, där jag bevittnar de andra pubgästerna dricka upp sina pengar.

Sláinte


(Bilden tog Anna på Guinnessmuseet förra sommaren. Där ingår en öl i biljettpriset. Så det så!)

Dagens "när katten är borta"

Nu är jag hemma igen. Det är som vanligt underbart att vara ute och resa - men fantastiskt skönt att komma hem igen. Jag är så tacksam för allt som mina föräldrar gör för mig. Den här resan var balsam för min själ. Och de bjöd på allt, vilket gör att jag istället kan lägga mina egna pengar på nästa resa. För en sån blir det så klart snart.

Här kommer en ovanlig bild från resan. Egge, mamma och jag har precis käkat på Oliver St. John Gogharty's i Temple Bar, Egge går ut för att röka, och då kommer ett gäng, för oss okända, grabbar och slår sig ner hos mig och mamma. De var trevliga. En av dem tar en bild. När Egge kom tillbaka var de borta igen. "När katten är borta".

Dagens vykort (3,5)

Hallå igen!

I dag har jag gjort något trevligt. Jag slet mig från mina föräldrar efter frukost, lät dom gå ensamma på Jamesonmuseet och sen även Guinnessmuseet (jag har redan varit där). Själv gick jag till Dublin Writers Museum. Vilken grej. Man går in som i en gammal lägenhet, längs väggarna finns en massa texter och presentationer av irländska författare. Det var bara jag och en kille till där. Efter ett tag började vi prata, det hade varit fånigt annars eftersom vi hela tiden var hack i häl längs montrarna. Han var irländare, men turist i huvudstaden. Hans kompisar valde Guinnessmuseet, han författarna. Han fyllde bland annat i luckor i Brendan Behanhistorien. Han kunde en massa. Hans favoritcitat från Behan var:
...Actually, I'm a drinker with writing problems.
Behan dog 41 år gammal, djupt alkoholiserad. Han var snabb i käften, och inte speciellt samhällssmidig. Många år spenderade han i fängelse efter samröre IRA. Mitt eget favoritcitat från Brendan: Det är svårt att se upp till en dam när hon ligger under en. Min nya vän tyckte också att det citatet var festligt.

Här kommer ett par bilder från museet (man fick inte fota). Observera James Joyce gamla piano.

Dagens vykort (3)

Halli hallå!

Alltså, man sätter klockan på väckning, går upp och fixar till sig, käkar frulle och tar en promenad till bussen som ska ta en på en tur runt Wicklow. Inte kunde jag ana att jag skulle få en heldag med visdomsord, reflektioner och kultur. Mannen som bjöd oss på allt detta heter John och var vår busschaufför slash guide slash mentor. En trevlig, underhållande och historiekunnig man som börjat sin karriär som bonde men de senaste åren sadlat om och på så sätt alltså gjort min dag.

Här kommer några bilder från dagen i bergen.

Dagens vykort (2)

Hallå där hemma!

Dagen har varit mycket bra. Vi har mest strosat runt. Temple Bar så klart, Grafton Street med fantastisk fika, inköp av morgondagens biljetter, snabblunch och så en hel del shopping. I kväll återvände vi till Temple Bar och Annas och mitt lyckoställe Oliver St. John Gogharty's. Återigen mycket lyckat. God middag och sen livemusik en trappa upp.

I morgon åker vi på en bussresa till bergen runt Wicklow. Som sig bör.

Tjena

Dagens vykort

Kära du!

I dag anlände vi Irland och Dublin. Ön är grön. Vädret är som vanligt. Ca 12 grader och småregn. Hotellet är fantastiskt, bättre än bra. Har shoppat bra redan, är på banan så att säga. Föräldrarna kämpar på så gott de kan, när de inte orkar längre lämnar jag av dom på nån pub. Stan är julpyntad. Nu är alla trötta.



Nytt vykort inom kort.

Kram
//
Pi

Dagens undran

Som ni kanske har märkt så har jag en liten radiospelarmackapärthingy här på Dagens Pillis. Jag tycker om den. Jag undrar vad ni tycker, ni läsare. För ni ser väl inte er själva som lyssnare främst? Eller finns det rent av någon som tittar in hit ibland för att lyssna på lite bra musik?

Jag undrar om ni gillar valet av låtar, om jag borde byta låtar oftare, om jag borde ha mer hårdrock eller kanske juldängor med Charlotte Perelli. Jag undrar om nån helst vill att jag tar bort spelaren. Jag undrar en massa.

Och mest av allt åker jag till Irland i morgon. Så här ser det ut där.





Kram på er

Dagens resa

På måndag är det återigen dags för mig att ge mig ut på en resa. Den här gången bär det av till Irland. För vilken gång i ordningen vet jag inte, jag har tappat räkningen helt enkelt. Det som är så speciellt med den här gången är att jag ska åka med mina föräldrar. De har den goda smaken att bjuda sin dotter på välbehövlig semester.

Nästa vecka går jag därför under mitt Irländska namn.

My Leprechaun Name Is:

Sniffles Twinkletoes

Dagens osov

Klockan är snart 2, sovet vägrar infinna sig och Duffy sjunger att hon behöver en man som kan hålla hennes hand. Förr i tiden, för länge sen, fanns det alltid nån vaken och online som man kunde prata med om man inte kunde sova. Då var det ingen av oss som tänkte på att få åtta timmars sömn. Då var det viktigare att ha kul, vårda kontakter och skvallra bort ett par nattimmar. Och medan Cash och Dylan sjunger om mig i låten The girl from the north country kommer jag att tänka på det överläkare Landén som jag intervjuade i dag sa. "Sömn och regelbundna vanor är ett måste för att må bra". Man ska leva så som ens mamma önskar sa han. "Inga droger och ingen alkohol, inga cigaretter och inget kaffe." Jag vet att min mamma är nöjd med mitt sätt att leva.

Fast sova är jag inget vidare bra på.

UPPDATERING kl. 02.20

Alltså, ibland sover jag riktigt bra faktiskt. Här är en bild från New Orleans där jag faktiskt somnade på en hård bänk. Och detta trots att ångbåten som låg 50 meter ifrån visslade hysteriska truddilutter.

Dagens date

Tidigare i dag läste jag matrecensioner i DN På stan. De hade testat hamburgare på ställen runt om stan. Högst poäng fick Grill Ruby i Gamla stan. Deras hamburgare är bäst, snäppet före den på klassiska Vegabaren i Haninge.

Det fick mig att minnas en date jag var på för länge sen. Jag var singel i stan, långt före jag träffade Jakob, och jag gick på date då och då. Ofta var det på rekommendation från goda vänner. Freguz var en av dom som trodde sig veta vilken sorts man som skulle falla mig i smaken. Hur som helst... daten jag kom att tänkta på ägde rum på just Grill Ruby i Gamla stan. Stället var nytt för mig då, men jag hade hört talas om det och jag kommer ihåg att jag såg fram emot att äta där. Jag och min date sågs vid tunnelbanan, direkt efter jobbet. Vi småpratade på väg till restaurangen, så där som man gör när man lär känna varandra.

Vi valde båda hamburgaren. Jag kan erinra att den kostade 189 kronor. Vi slog på stort och frossade bland de fantastiska tillbehören. Jag minns speciellt guacamolen som var underbar, och en cole slaw som slog allt jag tidigare testat. Min date propsade sen på att vi skulle äta efterrätt, det ska man på date sa han... så att man får sitta länge och prata typ. Jag kommer ihåg att jag valde en riktigt kladdig och smarrig amerikansk kladdkaka, med tillhörande glass, som vi delade på.

Jag kommer ihåg allt detta. Men jag kan för allt i världen inte komma på vem killen var.

Dagens nattvandring

I natt gick jag i sömnen. När jag vaknade hade jag varit uppe och flyttat runt lite kläder i sovrummet. Jag är inte förvånad, det händer tydligen då och då. Det jag tycker är roligt är att jag tycks kunna konversera, även om jag låter lite konstig och säger besynnerliga saker. Det som vore mindre roligt är om jag gav mig ut mitt i natten, med eller utan kläder på, och sen vaknade där ute någonstans. Ute i verkligheten. Den kalla hårda mörka verkligheten.

Jag är sjukt mörkrädd. Jag borde sova med pannlampa.

God natt

Dagens trams!

Den senaste veckan har Halal-tv diskuterats flitigt i medierna. Mest av allt har det diskuterats uteblivna handskakningar. Få har diskuterat den usla kvalitén.
Det är konstigt.

Dagens uppdatering

Det här är sista gången jag nämner Al Green i min blogg tror jag. Jag är rädd att ni kommer att tröttna på mig annars. Men spelningen i går var fantastisk. Den bästa jag nånsin upplevt. Musikaliskt var det precis så bra som man kunde förvänta sig, kanske bättre ändå. De nya låtarna från senaste plattan varvades med äldre, mixen var perfekt. Och så Al Green, som utstrålade så mycket energi, så mycket glädje och kärlek, att varenda kvinna i publiken i dag saknar honom och känner sig lite smått förälskade.

Vad mer...
Fars dag. Jag har ringt min pappa, som sig bör. Det om detta.

Min gudson Kev har varit och hälsat på i dag. Det var mycket trevligt. Han är skön, cool liksom.

I fredags blev det bio. Jag valde film, Burn after reading, och njöt som vanligt av bröderna Coens genialitet. Visst, det var inte en av deras bästa, men jag fick mig ett par ordentliga skratt, vilket är precis vad jag behöver just nu. Sefors var inte lika nöjd. Han får välja film nästa gång.

Jag förundras över att folk verkligen tittar på förnedringsteve i stil med Sanningens ögonblick. Och detta samtidigt som Mad men sänds i en annan kanal. Konstigt.

Och varför återkommer jag så ofta till Linda Rosing?

Dagens ros

Jag saknar egentligen ord... men jag ska pressa fram några väl valda. HERRE JÄVLAR VAD BRA DET VAR!!!
Kanske säger jag mer i morgon, men just nu njuter jag mest.

Och just det, jag fick en blomma. Av Al Green. AV AL GREEN!!!